En lördag.

Första dagen utan 4-åringen. Den känns alltid knepig. Jag är halv. 

Men samtidigt så vet jag att hon har det bra, hon behöver oss båda. 

Vi åker till stranden. 

Lyssnar till andra barn. 

Slumrar i solen. Det kunde jag inte igår. 

En vecka.

En riktig tjejvecka:

- Vi badar.

- Är på konsert med Sean Banan. På något vis högaktar jag den mannen. Han har något mycket viktigt innanför pannbenet. Stolthet och kärlek. 

- Vi målar, ritar, trär pärlor och syr. 

- Shoppar. 

- Fikar på stan. 

- Hälsar på mormor och blir ompysslade. 

- Hälsar på morfar och blir ompysslade. 

Vi avslutar veckan med att fira sambons efterlängtade ledighet genom att åka på minisemester. 

4-åringen njuter och är världens finaste. 

Ikväll somnar hon hos sin pappa. 

Det kommer bli tomt. 

Sommardagar..

Vi badar, solar, fikar och bygger sandslott. 

På nätterna sover alla utom jag. 

Magen är tung nu. 

Snart är han här. Lillebror. 

Stranden

Helt ensam på stranden. 

Inget barn. 

Ingen man. 

Bara jag. 

Jag andas. 

Njuter. Läser skvallertidning. Fikar. 

Men saknar familjen ändå. 

Sommarlov

Tar med storasyster på "Sommarlov". Barnprogrammet som sänds från västra hamnen. 

Äter äggmackor och tittar på folk. 

Familjeliv. 

På eftermiddagen åker storasyster och jag till friluftsbadet och sammanstrålar med hennes pappa. 

En annan sorts familjeliv. 

Storasyster är lycklig. 

05.52

Storasyster tycker att det är morgon. 

Jag slumrar för första gången på flera timmar. Övertygar storasyster om att det fortfarande är natt. 

Hon sommar om. 

Jag är vaken. 

Sista morgonen innan jobb på mycket länge.

Det känns overkligt. 

Sommar. 

Semester. 

Och snart är lillebror här. 

Om att låtsas bry sig...

Jag är väldigt dålig på att spela teater.
Jag gör inget och jag bryr mig inte.
Jag åker hem snart och imorgon kommer jag bara lulla omkring.
Kroppen orkar inte mer nu.
Och huvudet vill definitivt inte mer.

Jag bara finns här.

Vändningsförsök

Läser på 1177 om vändningsförsök, då lillebror i magen ligger så fel man kan göra.
Hans storasyster gjorde likadant och förklaringen jag fick var; att så ser nog min livmoder ut.
Jag tycker i och för sig inte att det är så konstigt, jag tycker inte det skulle vara så bekvämt att ligga upp och ner i flera veckor.
Nu ligger lillebror som i en vagga. Huvudet uppe vid mitt högra revben och hela kroppen ner längs med min  mage och rumpan borta ovanför min vänstra ljumske.

Jag har haft en fantastiskt fin graviditet. Inga obehag och inga krämpor.
Det är först nu det börjar bli påtagligt.
Jag kan inte sova om nätterna. För jag kan inte ligga ner.
Jag mår så himla illa och minsta lilla grej jag äter åker jojo i matstrupen i timtal efteråt.

Imorgon är det sista arbetsdagen och den kommer jag att tillbringa med fötterna på bordet.
Plocka undan lite och sortera det sista.
Fika.
Prata med kollegor jag inte kommer att träffa på länge.
Avsluta helt enkelt.

Vid lunch kommer min stora tjej och hjälper mig med det allra sista, sen piper vi härifrån och har en mysig eftermiddag tillsammans, alla tre, innan vi blir fyra.

Den här sommaren då?

Jo, den ska också njutas, på bästa sätt.
Två morgnar till, sen är det över med jobb för min del. Sen är det semester och föräldraledighet som väntar. Länge.
Och vi ska bara må bra.
Ta hand om våra motgångar.
Ta hand om varandra.
Och se varandra.

Att bli med hus. Igen.

Det är i slutet av september när vi äntligen blir med hus.
För min del är det tredje gången.
Jag lär mig något nytt varje gång och objekten har varit helt olika.

Just nu längtar jag något makalöst.
Det är ju sommar. Även om det just nu är blåsigt, kallt och ganska grått, så är det sommar och jag vill inget hellre än att rota i krukor, klippa gräsmattan och öppna altandörren ut till min aldeles egna trädgård.

Tänk att kunna sitta i en stol med bara ben, saft i ett glas, vagnen i skuggan och storasyster springandes med en fotboll. Eller plaskande i vatten.
Utan att det är ett projekt. Inget omständigt.

Nästa sommar, då blåser jag upp poolen till våra små, tar fram grillen och dricker ett glas rosé.
Nästa sommar.

Paket

Det kom ett paket med internposten.

Inuti fanns en fin hälsning och armbandet på den högra bilden. Armbandet till vänster, det som är virat flera varv. Jag har aldrig sett dess like och jag blev stormförtjust.

Det är följsamt, fast ändå hårt på nåt vis.

En ny favorit. Helt klart.

22.00

Då betalade vi handpenningen på huset. 

Så här nära har vi inte varit förut. 

Kväll

Jordgubbar. 

Kan äta massor. 

Så mycket mer sommar kan det knappt bli. 

Just nu.

Allt händer på en gång.
Bebis om 6 veckor.
Hus om 3 månader.
Någon ska packa, någon ska bära och någon ska packa upp.
Och någon ska amma.
Finnas för två barn och en man.

Det är jag.
Men jag behöver inte lägga allt ansvar på mig själv. Det gjorde jag i mitt förra liv.
Då när jag försökte mer än jag klarade av.
Då när jag dolde sanningen från omvärlden.
Då när jag låtsades som om allt var bra.

Nu låtstas jag inte längre. Nu vågar jag känna efter.

Här.

Högt och lågt.
Långt och brett.
Allvarligt och djupt.
Sinnligt.
Lågt och löjligt.
Roligt.
Vackert.
Fult.

Här kommer allt behandlas. Allt ifrån sorg till finaste glädje.
Livet i all sin enkelhet.

Inget är svart eller vitt. Gråskalan är vanligast.

Från mobilen

Ett test härifrån. 

Test

Enkel brödtext för att se hur mina inlägg kommer att se ut och hur jag vill ha det.
Att skriva ur bara tomma intet utan innehåll är inte alltid det lättaste.