Jag minns inte riktigt turgången men jag tror att nästa besök var hos min sköterska, för att prata om sjukdomen.
Mamma följer med mig.
Vi pratar.
Men jag minns inte så mycket.
Jag tycker allt är så overkligt. Att det fortfarande inte handlar om mig.
Det tas fler blodprover.
Jag gör nog en del test.
Sen får vi åka hem och smälta det som sagts.
Men det är snart dags igen.
Jag åker själv den här gången.
Tittar på filmer om vad som händer i centrala nervsystemet, cns, när man har multipel skleros.
Får aha-upplevelser, men kan fortfarande inte ta in att det handlar om mig.
Vi pratar olika mediciner för att bromsa förloppet, så att jag får ha ett liv med kvalitet så länge som möjligt.
Vi kommer fram till en medicin som heter Copaxone, den innebär dagliga injektioner.
Jag får se filmer om hur man sticker sig själv.
Och sen får jag veta om hur den ska förvaras och användas.
Och så får jag gå hem för medicinen finns inte på apoteket, den måste beställas i förväg.
När jag hämtar ut den får jag en chock - 10,000 kronor för 28 dagar!
Högkostnadsskyddet är fantastiskt.
Tillbaka på sjukhuset några dagar senare får jag provsticka med vattenfyllda sprutor i kuddar, för att få in rätta knycken.
Jag får testa en injicator, som ska förenkla det när man sticker sig i skinkan tex.
Så kommer ögonblicket då jag ska sticka mig själv första gången.
Sitter där med mitt nakna lår och känner hjärtslagen i öronen.
Kniper ihop om lite fett och så in med sprutan, det känns inte ett enda dugg! Det här ska nog gå bra.
Men så sprutar jag sakta in medicinen, och tror att benet ska brinna upp!
Medicinen är som rävgift! Låret svullnar och blir alldeles rött och varmt.
Men så får jag lugnande besked att det är ganska vanligt att reagera så, även om min reaktion var lite kraftigare än vanligt.
Jag får stanna kvar en timme för att se så att jag inte får fler biverkningar. Tryck över bröstet kan förekomma och då får man svårt för att andas.
Men jag sitter där med mitt svullna lår och inget mer händer.
Jag får åka hem.
Dagen efter är jag tillbaka för att testa injicatorn den här gången. Simpelt stick det med, men det brinner ännu värre den här gången, när vätskan injuiceras. Ännu en knuta svullnar upp.
Jag får ett schema över min kropp att följa, för att man ska alternera stickställena så mycket som möjligt.
Jag åker hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar