I nästan tre månader står jag ut.
Men sen klarar jag det inte längre.
Kroppen är redan alldeles fördärvad. Det finns inget ställe kvar att sticka på och jag har så fruktansvärt ont.
Jag är inte den som ger upp i första taget, jag är ganska envis, på gott och ont, men jag tvingas kapitulera.
Jag ringer min sköterska och får besked om att sluta med Copaxone på studs.
Nästan en månad står jag utan bromsmedicin och jag funderar mycket över vad som nu händer i kroppen.
Det fysiska återhämtar sig, bulor, blånader och knutor försvinner allt eftersom, och jag gör mig av med dom sista sprutorna på apoteket.
Jag tänker på hur mycket pengar som försvinner rakt ut i tomma intet, en enda spruta kostar 350 kronor!
Så får jag en tid på sjukhuset för att prata ny bromsmedicin. Vi är nu inne i april. Det börjar bli varmt. Minns att jag har kjol den där dagen.
Och converse.
Jag ser ut som vanligt.
Jag får ett skönt besked, det har precis släppts en bromsmedicin i tablettform; Tecfidera.
Men, det är inte godkänd av TLV (tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) än, vilket innebär att den inte ingår i högkostnadsskyddet. Men lasarettet i Trelleborg står för kostnaden och jag får börja på studs.
Eller så fort apoteket fått hem medicinen.
Det var ett rent helsike i början. Den var ju som sagt inte godkänd än och det skulle alltid diskuteras med mig när jag beställde.
Tyvärr har Tecfidera jäkligt tråkiga biverkningar.
Illamående, extrema magsmärtor etc, listan är lång.
Men jag fick den lindrigaste biverkningen. Värmepådrag i kroppen, en sk flush. Man blir tomatröd under en timmes tid, huden blir jättevarm och det känns som om man kokar lätt. Sen försvinner det.
Jag tror att jag haft 5 flushar sedan april 2014.
För övrigt mår jag jättebra med Tecfidera.
Men, ännu en dyr medicin. 12,000 kronor för 28 dagar.
Någon tjänar pengar på att jag är sjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar