Min stora kloka dotter kom och hälsade på sin lillebror på sjukhuset och var så rar mot honom från första stund.
Hon satt fint i soffan och höll honom och undersökte hans lilla ansikte.
Att se två små, som kommit från mig. Obeskrivligt.
Två nätter stannade vi kvar på sjukhuset.
Sen sammanstrålade vi hemma och startade vårt liv som fyra.
I flyttröran.
Vi packade ner vårt liv i kartonger och flyttade till hus utanför stan när lillebror var 6 veckor gammal. Han sov sig igen hela flytten.
Tänk den som hade kunnat göra det.
Jag avskyr att flytta.
Att inte ha koll på sina tillhörigheter. Att allt är i en enda röra.
Uterummet svalde i och för sig kartongerna, alla 100, men dom stod där och glodde hotfullt på mig.
Det tog mig knappt två veckor, sen var dom tömda och jag började så smått andas igen.
Morgonen dagen efter vaknade jag och hade tandläkarbedövning i halva ansiktet.
Vi pratade om det vid frukosten och jag försökte förklara hur det kändes.
Min sambo ville så klart att jag skulle söka vårdcentral, men jag googlade och viftade bort det som stresspåslag efter flytt, förslossning och hormoner.
Och så gick dagarna och lillebror hade tid på bvc för 2-månaders kontroll.
På väg ut från bvc frågade jag i förbifarten vad dom trodde om mitt bortdomnade ansikte.
Jag blev beordrad in på vårdcentralen.
I tre timmar väntade jag på "akutsjuksköterskan", som sen gav mig tid hos läkaren.
Brösten höll på att sprängas, men lillebror sov så gott.
Jag förklarade för läkaren, som mest satt och hummade, och som sen beordrade prov på borrelia.
Och om jag inte blev bättre skulle jag komma tillbaka om två veckor om provsvaren var negativa.
Efter två veckor var det inte bättre.
Tvärtom.
Jag hade ingen känsel i tungan, bet mig ideligen, vänster ansiktshalva var bortdomnad, det ilade ner i vänstra armen och fingrarna tappade finmotoriken.
Då gick jag till vårdcentralen igen.
Jag fick träffa min hummande läkare och han skickade direkt en remiss till neurologen.
Jag gick hem. Och googlade.
Testa, googla domningar och neurologen.
Sakta började rullgardinen dras ner ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar