Sommaren 2013 var jag höggravid, och mådde hur bra som helst.
Lite svårt att sova pga livlig lillebror nattetid, men på det stora hela hade jag ännu en fantastisk graviditet. Mitt största bekymmer var om jag skulle få föda normalt den här gången, då första barnet fick förlösas med urakut kejsarsnitt.
Även den här bebisen låg fel, som i en vagga i min livmoder med ryggen neråt.Vi var inne för flera vändningsförök och han vände sig fint varenda gång. Men redan någon dag senare vände han sig tillbaka igen.
Sommaren var fantastisk, vi tillbringade dagarna på stranden, och det var när jag satt där i min solstol som jag kände att han snurrade runt.
Så en morgon i början av augusti gick vattnet, knappt två veckor före beräknat datum.
6 timmar senare förlöstes lillebror genom kejsarsnitt och vi var äntligen fyra.
Den här gången fick jag jag lov att vara vaken under snittet och fick se vår bebis med en gång.
Jag låg i flera timmar på uppvaket och frös som om det var minusgrader. Utanför var det varmt, klibbigt och åskan hängde i luften.
Grubblade mycket över bedövningen jag fått, spinalbedövningen gjorde mig alldeles skakig och frossan ville inte lämna mig trots dubbla duntäcken och värmefläkt.
Jag har inget emot sprutor, kan bli stucken hur många gånger som helst, men när man ska in med en lång och ganska tjock nål mellan kotorna i ryggraden så mår jag inte bra. Tycker det är väldigt obehagligt att jag inte kan se själva sticket.
Men så fick jag klartecken efter att jag lyft på mina ben (för att se så bedövningen släpper), att åka in på avdelningen på BB.
Och där fick jag min lille bebis på bröstet och allt annat glömdes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar